Long time, no see … Ni måste ha trott att jag dog av klädpaniken jag hade vid senaste inlägget som gjordes för flera veckor sedan? Men si icke. Var bara tvungen att dra i nödbromsen lite. Tillåta mig att ta en paus. Låt överhettade hjärnceller få kallna lite. För det var ju inte ”bara” ScribLife som pågått i mitt liv senaste tiden, utan en hel massa saker; familj med tre barn, hus, trädgård, uppdrag-med-kort-varsel, sommarlovsaktiviteter, sjuka barn, nystartat företag, nya idéer, en hel massa idéer, nästan lite för många(?) idéer på en gång; men var är jag? Var står jag? Vad hade jag tänkt mig? … Överfullt i hjärnbarkens ramminne. Och eftersom jag inte har någon USB-ingång till hjärnan (ännu, det är säkert bara en tidsfråga …) är det inte möjligt att koppla på någon extern hårddisk eller ens ett extra minne. Därför kom jag till en fas då jag var tvungen att trycka på paus, ta ledigt på riktigt för att rensa ur, tänka till och ladda batterierna – ordentligt. Det är faktiskt första sommaren på 20 år som jag haft en längre semester, och oj, så värdefullt det var! Och oj så många bra och verkliga idéer som sedan ramlar in när jag väl tryckt på on-knappen igen. Och OJ så roligt det är att börja jobba!!
VIKTEN AV ATT VILA
Under sommaren har jag läst boken Det händer när du vilar, av Thomas Sjödin. Rekommenderas varmt till alla ScribLife-läsare med ständigt-många-hjärn-i-elden! Författaren sätter ord och förklaring på det jag så många gånger själv funderat över: hur viktigt det är att pausa ibland och hur viktigt det är att göra det ofta, inte bara varje sommar utan faktiskt en dag i veckan. Vi i vårt samhälle, har tappat den viktiga vilodagen. Nu är allt öppet även om söndagarna och de flesta ärenden kan snart göras dygnet runt. Undra på att folk är utbrända! Det finns inget naturligt stopp längre och DET tror jag är en stor hälsorisk för den moderna människan. Nej, jag säger bara: reclaim the vilodag! För att slippa vandra rakt in i kaklet när nästa sommar närmar sig tänkte jag testa att återgå till min vilodag. Häng på du med! Tar en paus från dina måsten en dag i veckan och träffa vänner istället, fika (på riktigt så tror jag att fika är Guds gåva till människan!), gå till kyrkan, på en konsert, på en promenad i skogen, eller varför inte i någon gammal, spännande stadsdel?
Med detta vill jag önska dig som läser ScribLife en riktigt spännande – och orkesfull – hösttermin!
Fridens liljor!
